r.i.p min vän
9/11 1995 föddes det en liten pojk som fick namnet fredrik . han började på mitt dagis & vi blev bästa vänner . jag lekte alltid med han elr jessika . han va alltid lika gullig , snäll & allt . vi lekte hemma hos varandra några gånger , men mest på dagis . våran roligaste lek va batman , vi räddade dagiset från olika saker . jag minns det som om de va igår vi sprang runt där . varje gång vi skulle nånstans höll vi alltid varandra i handen . jag blev äldre och skulle börja skolan . han va den som jag saknade mest , men jag visst ju att de va inte så länge tills han också kom dit och jag visst att allt skulle bli precis som vanligt igen. åren gick och det va hans tur att komma till skolan . jag va nog den gladaste på skolan . men det blev inte så som jag hade trott , jag va med mina kompisar & han .. ja , han va med sina . vi hälsade bara på varandra . men jag tyckte fortfarande att han va den gulligaste & snällaste. men dagarna rullade på . en dag såg jag inte han alls i skolan . jag frågade en lärare vatt han va, hon sa att du va på sjukhuset . jag blev rädd & det rös till i hela kroppen . jag frågade varför han va där? hon sa att han hade blivit ännu mer sjuk . han hade en sjukdom det visste jag om , men jag trodde inte att den va så farlig . det gick nårra veckor utan dig i skolan och jag blev allt mer orolig för dig. jag ville ju att du skulle komma tillbaka till mig . och så en dag så fick jag se att det va en som grät , jag gick fram till henne & frågade vad som hade hänt . hon berättade att du hade dött , jag ville inte tro på henne och så började jag också att gråta. sen gick alla på skolan reda på att du inte fanns mer . jag ville inte tro på dom, för liksom det är inte rätt . en av mina bästa kompisar dör och jag har inte ens fått säga hejdå till han. det gick nån vecka och jag mådde inte alls bra . jag fick reda på att det va begravning på fredagen 27/2 och dom hade frågat några ifall dom ville sjunga. jag sa att jag ville vara med . så det blev jag , bella , sara & ida tro ja de va. jag & bella slutade tidigare och gick till kyrkan tsm , vi fick syn på likbilen & det bara rös till i kroppen. vi kom in i kyrkan och fick syn på hans föräldrar och lillebror . jag fick en kram av dom , sen skulle vi kolla vilka låtar de va . det va dom låtarna som han älskade . först skulle vi sjunga; Idas sommarvisa , vi skulle stå jämte kistan . det va nog det jobbigaste jag nånsin gjort . för tänk att stå jämte sin bästa väns kista och sjunga hans älsklings låt samtidigt som man ser hans föräldrar gråta . det va verkligen inte lätt , efter de skulle vi sjunga; Var jag än är . jag tycker att den är så fin så jag började att så gråta . men jag va tvungen att skärpa mig, bara 4 röster som sjöng ju . när den va slut skulle vi gå upp o ställe oss där uppe så att vi skulle kunna kolla ner på han när vi sjöng: Sommaren är min . Vi började att sjunga och det gick ganska bra tills vi bella och jag skulle sjunga. det kändes som om jag fick en sten i halsen. jag kunde inte hålla inne tårarna , dom bara rann ner för kinderna . det va nästan som att låten aldrig skulle ta slut och jag ville inte att begravingen skulle ta slut helle .jag ville inte säga farväl , jag ville att han skulle leva här med mig ! alla dagar med han svepte snabbt förbi i huvudet . sen va låten slut , sista saken som gjordes va att spela; Mio, min mio med flöjt och orgel . mina tårar fortsatte att rinna ner, det va som om att dom aldrig skulle ta slut . vi gick ut från kyrkan och jag fick ögonkontakt med hans mamma . hon såg hur ledsen jag va så hon kom fram till mig och gav mig en kram till . jag ville inte släppa henne , men jag va tvungen dom skulle ut o gräva ner fredrik i marken . jag ville inte stanna kvar där så jag sprang hem och tårandra bara rann .. och än idag tänker jag tillbaka på våran tid tsm . varje gång jag ser din mamma, pappa eller bror så ryser det till i kroppen. jag har fortfarande kvar lappen från din begravning . det är ett hjärta och ditt namn som du själv ha skrivit på . jag saknar dig så otroligt mkt lilla fredrik . du blev bara 9 år , det är inte rätt . du kommer alltid att finnas i hjärtat bara så du vet . men en dag kommer vi att träffas igen , det är jag säker på . så vila i frid 9/11 1995 - 17/2 2004 <3
Kommentarer
Trackback
